Tova Bennet
Biträdande universitetslektor
Tillfällig sinnesförvirring i Högsta domstolen?
Temporary insanity in the Supreme Court?
Författare
Summary, in Swedish
Ska en person som är tillfälligt sinnesförvirrad frias från ansvar för brott? Frågan återkommer i förarbeten, litteratur och praxis under brottsbalkens tillämpningstid, men har sedan ikraftträdandet 1965 i princip stått obesvarad. Högsta domstolen har nu meddelat dom i ett fall där den tilltalade var åtalad för att ha misshandlat sin mor under ett kortvarigt psykostillstånd, i tron att modern var besatt av djävulen. Högsta domstolen fastslår i dom 2020-03-05, mål B 4685-19, ”Vanföreställningen”, att en undantagsregel vid tillfällig sinnesförvirring inte utgör en del av gällande rätt, men frikänner ändå den tilltalade då han inte anses ha uppfyllt det krav på medvetenhet som utgör en förutsättning för uppsåt. Enligt Högsta domstolen innebär kravet på medvetenhet att den tilltalade måste ha ”ett visst mått av basal grundförståelse av det sammanhang och den omgivning där gärningen företas”. Domen innebär både ett förtydligande och en skärpning av skuldprövningen vid psykisk störning, men visar också att flera frågor återstår gällande förhållandet mellan kravet på medvetenhet, uppsåtsrekvisitet och fängelseförbudet.
Avdelning/ar
- Rätt och utsatthet
- Health Law
- Juridiska institutionen
Publiceringsår
2020-04-15
Språk
Svenska
Sidor
138-159
Publikation/Tidskrift/Serie
Juridisk tidskrift vid Stockholms Universitet
Volym
2019-20
Issue
5
Dokumenttyp
Artikel i tidskrift
Förlag
Iustus förlag
Ämne
- Law
Nyckelord
- Criminal law
- Forensic psychiatry
- Temporary insanity
- Criminal responsibility
- Straffrätt
- Rättspsykiatri
- Tillfällig sinnesförvirring
- Straffansvar
Status
Published
Forskningsgrupp
- Law and Vulnerabilities
- Health Law
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1100-7761