Juridiska fakulteten grundas

Juridiska fakultetens historia går tillbaka till den svenska stormaktstiden. När Lunds universitet grundades 1668 – tio år efter att Skånelandskapen genom Roskildefreden tillfallit Sverige – fick vi också en juridisk fakultet. I enlighet med dåtidens rättssyn fick fakulteten sin devis, Suum cuique [tribuere], [ge] åt var och en sitt, hämtad från den senantika romerska rätten. Devisen signalerade juristens uppgift i det dåtida privilegierade samhället: Att exempelvis ge åt adeln vad adeln tillhörde, prästerna vad dem tillhörde och garantera borgarna i städerna deras privilegier och rättigheter.

Fakultetens förste dekan rekryterades från Heidelberg, den kände natur- och folkrättsprofessorn Samuel Pufendorf, fakultetens genom tiderna internationellt mest framstående jurist. Han drog stora skaror till sina föreläsningar på latin, som var den tidens lingua franca. Pufendorf blev en namnkunnig representant för universitetets ursprungliga strategiska plan: Att vara en internationell akademi som utbildade de blivande ämbetsmännen i södra Sverige, internationell ryktbarhet och regionalförankring.

David Nehrman - professor med nya idéer

Under karolinerkungarnas krigs- och orostider försjönk universitetets och fakultetens verksamhet till en mer blygsam ryktbarhet. Under frihetstiden kom fakulteten dock att uppleva en höghetsperiod under professorn David Nehrman. Han hade under nordiska kriget på 1710-talet studerat i Halle och kommit i kontakt med den tyska upplysningen och dess främsta företrädare. Som professor i Lund introducerade han de nya idéerna: Undervisning och läroböcker på modersmålet. Det var också Nehrman som introducerade examensväsendet på 1740-talet genom att inrätta en examenjuridicum.

För sina förtjänster adlades Nehrman under namnet Ehrenstråle. Den gustavianska fakulteten präglades av Ehrenstråles epigoner och utbildningen vid fakulteten liknade mer en lokal högskola än en internationell akademi.

Vår tids fakultet börjar ta form

Nästa viktiga period i fakultetens historia kom med Johan Holmbergson, som kom till Lund från Uppsala 1811 och som under sina drygt 30 år som professor skapade embryot till vår tids moderna fakultet. Han ställde höga krav på studenternas kunskaper och hans många elever fångades också av den tidens tyska rättsvetenskapliga idéer. När han tillträdde som professor i allmän lagfarenhet utgjorde han tillsammans med professorn i moralfilosofi den juridiska fakulteten. När han lämnade sin tjänst 1842 genomfördes en reform som innebar att fakulteten hade fyra professorer.

I konstruktionen av det moderna samhället spelade juristerna en allt viktigare roll. Studentantalet ökade successivt samtidigt som juridiken blev allt mer specialiserad. Juridikens teori och praktik skulle samverka. Vid sekelskiftet 1900 hade fakulteten åtta professurer, och innehavarna var internationellt utbildade och namnkunniga. Det sekelskiftets fakultet har också kallats ”den stora fakulteten”, där professorerna i straffrätt (Johan C W Thyrén), processrätt (Ernst Kallenberg)och i civilrätt (A.W.Winroth och C.G.Björling) alla hade nationell ryktbarhet. Det var också till sekelskiftets fakultet som de första kvinnliga juris studeranden kom. En av dessa, Anna Bugge, var gift med professorn i nationalekonomi vid fakulteten Knut Wicksell också han en internationellt berömd vetenskapsman.

Första delen av 1900-talet

Den idealistiska synen på rätten förvandlades under 1900-talet allt mer till en mer pragmatisk och värdeneutral syn. De främsta företrädarna för Uppsalaskolans rättsrealism, uppsalaprofessorerna Vilhelm Lundstedt och Östen Undén, var båda utbildade i Lund, och Lundstedts elev Karl Olivecrona kom från Uppsala till Lund 1933 som professor i processrätt. Han blev den skandinaviska rättsrealismens apostelinte bara i Lund; han var en internationellt erkänd rättsvetenskapsman, vars eftermäle dock fördunklas av hans vurm för Tyskland under den nationalsocialistiska eran. Efter andra världskriget var han under en period fakultetens dekan och tillskyndare till fakultetens första institutionsbyggnad,Juridicum på Södra lasarettsområdet.

Åren efter 1945 lämnade flera civilrättsprofessorer fakulteten för Uppsala och Stockholm. Hjalmar Karlgren blev justitieråd, Åke Malmström blev professor i Uppsala och Folke Schmidt i Stockholm. De tog för övrigt under beredskapstiden aktiv del i flyktingarbetet beträffande såväl motståndsmän som judar från de nordiska länderna.

Dagens fakultet

Juristutbildningen kom under efterkrigstiden att starkt präglas av den moderna välfärdsstatens behov. Ämnena arbetsrätt och förvaltningsrätt expanderade samtidigt som den internationella rätten, inklusive EG-rätten blev allt viktigare. Den sociala civilrätten fick i fakultetens första kvinnliga professor Anna Christensen en betydelsefull företrädare. Rättens sociala funktion förvaltas vid fakulteten i dag – både inom undervisning och forskning– av hennes akademiska barn och barnbarn.

Vår tids juridiska fakultet med dess undervisningslokaler är inrymd i den fastighet där Samuel Pufendorfs världsberömda skrifter i natur- och folkrätt trycktes och spreds över världen. Det är en händelse som ser ut som en tanke. Fakultetens internationella profil har efter Sveriges anslutning till EU blivit allt tydligare samtidigt som fakulteten är djupt förankrad i södra Sveriges både offentliga och privata rättsliga institutioner. Internationell och regional förankring är i dag – liksom 1668 – den juridiska fakultetens främsta princip.