Tre religiösa ledare och två jurister möttes i ett samtal på Juridicum den 8 maj. Det var den tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén, rabbin Moshe-David HaCohen, imam Salahuddin Barakat och professor i offentlig rätt Vilhelm Persson. Samtalet leddes av docent Valentin Jeutner, även han vid Lunds universitet.
Finns redan förbud?
Vilhelm Persson introducerade ämnet genom att påpeka att frågan om att bränna heliga skrifter är mer komplex än vad som oftast diskuteras i media.
– I den offentliga debatten utgår man vanligtvis från att det inte är förbjudet att bränna Koranen eller andra heliga skrifter. Men det är juridiskt sett mycket mer komplicerat än så, sa Vilhelm Persson, och tog upp möjliga – redan befintliga – paragrafer i strafflagen som hets mot folkgrupp och förargelseväckande beteende.
Samtalet kretsade kring vad som är heligt, vad respekt betyder och hur olika personer, liksom religiösa grupper, kan se olika på hur en helig skrift bör hanteras.
Hat mot muslimer
Imam Salahuddin Barakat betonade till exempel att bokbränning inte bör tillåtas ur en teologisk synvinkel, men att förbud inte nödvändigtvis är lösningen ur ett sekulärt perspektiv:
– Hat mot muslimer är ett större problem och bokbränning är bara en manifestation av det större problemet. Samtidigt kan något som är olagligt betraktas som omoraliskt, och ur det perspektivet kan ett förbud på sikt vara positivt.
Han nämnde också efterdebatten som följde på Rasmus Paludans koranbränningar, där fokus skiftade snabbt i media. Det påverkar hur koranbränningar skildras – som hot eller provokation? Det påverkar bedömningen, även juridiskt.
– Istället för att prata om rasism och hatbrott blev den stora frågan varför muslimer blev så provocerade – det handlade om att muslimer betedde sig illa, sa Salahuddin Barakat.
Även rabbin Moshe-David HaCohen uttryckte oro över den allmänna debatten som följde på bokbränningarna:
– Istället för att diskutera hatbrott och hur vi kan förhindra hatbrott blev det en fråga om frihet och demokrati. Men när vi tittar historiskt, vad händer efter bokbränningar?
Dåligt omdöme
Ur en judisk synvinkel är inte heller frågan om rättigheter särskilt relevant, menade Moshe-David HaCohen:
– Vi pratar inte om rättigheter utan om ansvar. Genom att ta ansvar skapar du ett bättre samhälle. Frågan om man bör tillåta brännandet av heliga skrifter skulle inte ens uppstå – för hur skapar man något bättre genom att förolämpa någon annan?
Men borde man då lagstifta mot koranbränning? Antje Jackélen lyfte precis som Vilhelm Persson att det finns befintliga verktyg att använda.
– Det är svårt att lagstifta mot dåligt omdöme. När det var tillåtet att röka inomhus såg jag aldrig någon som rökte i en kyrka – trots det fanns inga skyltar som förbjöd rökning i kyrkor. Folk visste bara. På samma sätt borde folk veta varför vi inte bränner böcker. Det måste finnas ett utrymme för att ta upp och protestera mot exempelvis missbruk av heliga skrifter.
Både Moshe-David HaCohen och Imam Salahuddin Barakat lyfte majoritetssamhällets roll att agera, med motiveringen att med makt och resurser kommer också ansvar.
Här fick de medhåll av Antje Jackélen:
– Inte allt som är lagligt är gynnsamt. Vi har en sekulär stat men så länge det finns människor som är troende har vi inte ett sekulärt samhälle. Mängden hat mot islam som vi ser på sociala medier borde vi inte bara tiga om. Vi ser oss själva som ett modernt och rationellt samhälle, men vägen är inte lång till fruktansvärda gärningar. För allas skull: tala ut.
Men, ingår då brännandet av heliga skrifter, som Koranen, i yttrandefriheten?
– En sak som nämns alltför sällan är att yttrandefriheten inte är absolut. Den är begränsad på alla möjliga sätt. Vi borde också diskutera förhållandet mellan ett yttrandes innehåll och former mer. Det kanske finns situationer när innehållet bör vara tillåtet men inte formen, sa Vilhelm Persson.