Tova Bennet

Artikeln behandlar hur invändningar om somnambulism – tillstånd där människor utför till synes medvetna och komplexa handlingar i sömnen – bör hanteras straffrättsligt. Analysen tar utgångspunkt i NJA 2024 s. 174, där Högsta domstolen menar att gärningens komplexitet bör avgöra om en sömninvändning ska hänföras till förutsättningarna för en otillåten gärning eller till skuldfrågan.
Mot bakgrund av en undersökning av hur sömninvändningar har hanterats i
domstolspraxis och straffrättslig doktrin diskuteras gränsdragningen mellan
gärningskontroll och medvetenhet, bevisbörda och beviskrav samt prejudikatets
vägledande funktion i mål med invändningar om sexsomni. Analysen visar att det kan finnas både empiriska och normativa skäl att hantera sömninvändningar i förhållande till såväl objektiva som subjektiva ansvarsförutsättningar. En sådan ordning måste dock kunna förankras i medicinsk kunskap om somnambula tillstånd för att säkerställa en enhetlig rättstillämpning i linje med skuldprincipen.