Tova Bennet

I lagar och domar framträder en bild av människan som en enskild och självständig individ som styr sina handlingar och förstår verkligheten och sitt eget handlande på ett rationellt sätt. Men är vi verkligen så rationella och fria som straffrätten tror? Och om straffrättens bild av människan inte stämmer så bra med hur vi verkligen fungerar, blir det då orättvist att straffa eller finns det goda skäl för att straffrätten utgår ifrån en förenklad, kanske lite felaktig, schablonbild av människan? Vi pratar om rädsla, ilska och andra känslor, om rationalitet och fri vilja, om individ, kontext och struktur. Och lite om Twin Peaks.