Henrik Wenander

Danmark och Sverige skiljer sig åt i konstitutionella grundmodeller för den statliga förvaltningens ställning. Artikeln undersöker i rättsvetenskapligt perspektiv vad dessa skillnader betyder för utrymmet för politisk styrning av den statliga förvaltningen i fråga om organisation, styrning av olika slag samt kontroll. En slutsats är att de teoretiska konstitutionella modellerna inte ensamma bidrar till förståelsen av ländernas ordningar. Trots de historiskt betingade skillnaderna är de grundläggande problemen gemensamma. Den danska ordningen ger utrymme för en direkt demokratiskt grundad anknytning och större flexibilitet när det gäller styrning av förvaltningen. Det svenska systemet kompenserar de begränsade möjligheterna till demokratiskt anknutet ministerstyre med utrymmet för informella kontakter. Både i Danmark och i Sverige aktualiseras spänningen mellan demokratiskt grundad politisk styrning och rättsstatens krav. Ett tredje konkurrerande värde som framgår särskilt av den danska ordningen är respekten för förvaltningens sakkunskap.