Henrik Wenander

Shirin Ahlbäck Öberg belyser i sin artikel i detta nummer av Statsvetenskaplig tidskrift några viktiga aspekter av hur lärosätenas konstitutionella ställning har utvecklats fram till 1974 års regeringsform och därefter. I ett större perspektiv visar hennes bidrag också på några allmänna drag i regeringsformens tillkomst och betydelse för den offentliga verksamheten. I denna kommentar ger jag några reflektioner mot bakgrund av artikeln i ett konstitutionellt rättsligt perspektiv. I likhet med Ahlbäck Öberg fokuserar jag på de lärosäten (unviversitet och högskolor) som har staten som huvudman, se bilagan till högskoleförordningen (1993:100). Jag kommer alltså på samma sätt som hon att koncentrera mig på de statliga lärosätena och inte gå in på de fåtaliga lärosäten som är organiserade i privaträttslig form.Kommentaren utgår först från några allmänna drag i regeringsformens uppbyggnad och inriktning när det gäller den offentliga verksamheten som också Ahlbäck Öbergs bidrag berör. I det följande uppmärksammar jag på detta sätt ambitionen att regeringsformen angavs beskriva det som redan gällde och tillämpades (kodifiering) och att en bärande idé är en tydlig åtskillnad mel-lan offentlig och privat verksamhet. Därefter gör jag några iakttagelser om de statliga lärosätenas rättsliga ställning som förvaltningsmyndigheter i dagens svenska konstitutionella system samt om möjligheter för framtiden. Fokus ligger på den institutionella autonomin, medan jag inte går närmare in på den individuella akademiska friheten.